Ernest Hemingway 1899-1961

Hemingway nobelpristagare i litteratur 1954. Efter en kort tid som reporter på Kansas City Star kom Hemingway som ambulansförare till italienska fronten i första världskriget. Åren 1922–28 hörde han till exilförfattarna i Paris. År 1928 bosatte han sig på Key West, Florida. Under spanska inbördeskriget och andra världskriget fungerade H. som krigskorrespondent och var mellan 1940 och 1958 bosatt på Cuba. Sin sista tid tillbringade han i Idaho, där han begick självmord 1961 efter ett långt fysiskt och psykiskt lidande orsakat av flera olyckor och en långtgående.

Före kriget hade Hemingway dessutom hunnit med en tid som journalist på Kansas City Star, där han lärde sig skriva enkelt och direkt med korta meningar, korta stycken och aktiva verb. "Those were the best rules I ever learned for the business of writing. I've never forgotten them", sa han senare. I sin sträva prosa blandade Hemingway journalistisk skrivekonomi med de stilgrepp han lärde sig av modernisterna i Paris, inte minst Gertrude Stein. Hans isbergsteknik (sju åttondelar under ytan, dvs. mellan raderna) blev berömd och efterhärmad. Många imitatörer lyckades dock bara prestera isberg med yta, alltså utan den stora undervattensdel som krävs för att spänning ska uppstå. I Paris blev Hemingway snart bekant med den unga litteraturens jetset. Han hade med sig ett introduktionsbrev från författaren Sherwood Anderson, en färgfabrikschef som mitt under en diktamen för sin sekreterare bestämde sig att lämna arbete och familj för att skriva. Långt innan Hemingway hade publicerat något av betydelse fick han rykte om sig att vara en stor talang. Amerikanen Ezra Pound, som hade ett finger med i alla litterära spel, prisade hans stil ("he's the finest prose stylist in the world", skrev Pound om den 25-årige Hemingway) och såg till att han fick arbeta som redaktör för exilamerikanernas litteraturmagasin Transatlantic Review.

Vad handlar då Och solen har sin gång om? Huvudpersonen är den unge amerikanen Jake. I likhet med många Hemingway-hjältar lider han av en skada. Han har fått sin penis bortskjuten i kriget. Könsdriften finns dock kvar. Redan från bokens början vilar därför en hopplöshet över Jakes förhållande till engelskan Brett. Också deras vänner på nattklubbarna och cocktailbjudningarna i Paris är alla på något sätt skadade i sin tro på livet. De söker rastlöst efter spänning, inte minst sexuell, för att glömma krigstiden. Jakten på meningsfullt liv tar dem till Pamplona, där tjurfäktningens dramatik åtminstone för en stund förmår dämpa livssmärtan. (Ett smakprov ur romanen hittar du överst i denna fördjupningstext.) När romanen är slut har ingenting i grunden förändrats: solen har sin gång. I alla Hemingways verk lägger man märke till kontrast mellan det naturliga, fysiska, omedelbara (jakt och fiske och tjurfäktning) och en sjuk, överkultiverad civilisation. I sin analys av den västerländska kulturen kan Hemingway påminna om 1700-talsfilosofen Rousseau. Hemingway låter aldrig någon lyckas fly tillbaka till naturtillståndet. Hans livssyn är tragisk. Möjligheterna antyds, men de infrias inte:

– O, Jake, sa Brett, vi kunde ha haft det så förbannat fint tillsammans. Och solen har sin gång handlar om efterkrigstiden. I romanen Farväl till vapnen från 1929 är första världskriget direkt närvarande. Boken bygger på Hemingways upplevelser i Italien. Också här ställs kärleken mot döden. Amerikanen Frederic Henry är löjtnant i ambulanskåren och inleder ett förhållande med Catherine Barkley, en engelsk sjuksköterska. Under en kaotisk reträtt bestämmer sig Frederic för att han har fått nog av kriget. Han flyr till Schweiz tillsammans med den gravida Catherine. Den gemensamma lyckan blir kortvarig.


Artiklar