Marco Polo

Uppfattning är att han föddes i Venedig. Det finns emellertid uppgifter som gör gällande att Marco Polo föddes i staden Korčula i Kroatien som på 1200-talet tillhörde Republiken Venedig. På den tiden och fram till 1920 var ön bebodd av venetianer liksom många andra öar längs den dalmatinska kusten. I Korčula (Curzola på italienska) stad kan man besöka det som sägs vara Marco Polos födelsehus.

Marco Polos far, Niccolò och farbror Maffeo (Maffio), var venetianska köpmän av adlig börd, och hade i början av 1260-talet gjort enresa till Kina och där träffade de Khubilai Khan, ståthållare i Peking som välvilligt mottog dem. Han lät bröderna återvända som sina sändebud till påven, med en anhållan om att denne skulle sända bildade män till khanen för att undervisa hans folk i kristendom och västerlandets kultur.

1269 återkom bröderna, och påbörjade återresan till Kina åtföljda av den unge Marco. Till följd av att påvligt interregnum rådde avreste de utan representanter från påvestolen. När de hunnit till Cilicien kom två dominikanmunkar ikapp dem, utsända av den nyvalde påven Gregorius X. Dessa vände dock snart om.

Från Ajas i Cilicien färdades de resande över Siwas, Mardin, Mosul och Bagdad till Hormus vid Persiska viken, därifrån norrut genom Persien, Kirman, Khorasan, Balch och Badaksjan, uppför Oxus genom Wachan till Pamir, ett namn som förekommer först i Marco Polos bok. Först under 1800-talet skildras dessa trakter åter av europeiska resande. Från Pamirs högland färdades de ned till Kashgar, och fortsatte förbi Jarkhand till Chotan, trakter som förblev nästan helt okända för Europa ända till 1860-talet. Från Chotan kom de till trakten kring sjön Lob, som sedan återsågs först 1871 av den ryske forskningsresanden Nikolaj Przjevalskij. Därifrån färdades de genom Gobiöknen, eller Loböknen som Marco Polo kallar den, till Tangut (området i yttersta nordvästra Kina på ömse sidor om den stora muren). Till slut nådde de khanens sommarresidens Changtu (Xanadu) våren 1275. Khanen mottog dem hjärtligt, och den unge Marco vann till den grad khanens gunst att han i 17 år användes dels i förvaltningen, dels som diplomatisk representant vid beskickningar i olika trakter av khanens rike. Därmed fick han tillfälle att lära känna större delen av Kinas land och folk samt angränsande länder.

Under tiden samlade resenärerna rikedomar som de avsåg föra hem, men khanen ville inte lyssna till förslag om hemresa. Resan blev slutligen av 1286 när Persiens khan Argun, en sonson till Khublais broder Hülegü, förlorade sin favoritgemål genom döden. Före sin död hade hon uttryckt sin önskan att hennes plats skulle tas av en mongolisk kvinna. Tre ambassadörer sändes till hovet i Cambuluc för att be om en brud, och för sin återresa önskade dessa att få använda sig av venetianernas erfarenheter och fick khanens tillåtelse att få dem som följeslagare. Prinsessan Cocachin blev denna brud, och färden gjordes till sjöss förbi Sumatra, Ceylon och Indien till Persien. Venetianerna fortsatte sedan till Venedig och anlände i slutet av 1295 efter 24 års bortovaro.

Efter hemkomsten till Venedig känner man inte till Polos öden förrän 1298. Han var då befälhavare på ett venetianskt fartyg som förlorade en sjöstrid vid Curzola mot Genua (7 september), och blev tillfångatagen och förd till Genua. Under hans ettåriga fångenskap där dikterade han sina reseskildringar för en medfånge, riddarromanförfattaren Kusticiano eller Rustichello från Pisa, som nedtecknade skildringarna. Tidigare hade han berättat sina historier om Cathay (Kina) för sina vänner. Med anledning av ett sifferuttryck som ofta förekom i historierna, och som den tiden var obekant med, kallades han "Marco milione", ett namn han även själv använde.

Om Polos öden efter fångenskapen är inte mycket känt. Hans testamente, förvarat i San Marcos bibliotek i Venedig, är bevittnat 9 januari 1324, och sannolikt dog han under året, eftersom flera dokument anger att han i juni 1325 varit död någon tid.

Polo var den förste europé som skildrade Fjärran östern. Han var den förste under medeltiden som framförde säkra uppgifter om det kristna riket i Abessinien (Etiopien) och om den halvkristna ön Socotra, och som, om än vagt, kunde berätta om Zanzibar och Madagaskar. Han beskrev Kinsai (Hangzhou), södra Kinas präktiga huvudstad, på den tiden världens största stad med dess milslånga gator, oöverskådligt torg och 12 000 broar över dess kanaler. Han skildrade den rika kryddmarknaden i Zaiton vid Fukiensundet (sannolikt nuvarande Changchou) och öriket Zipangu, där ädla metaller fanns i sådant överflöd att det kungliga palatset var täckt med guldplåt.

Dessa berättelser lockade Columbus, som förde ett latinskt exemplar av Polos bok med sig. Marco Polos bok fick stor spridning under medeltiden, men inte så stor som till exempel John de Mandevilles påhittade reseskildringar, som också de inspirerade Columbus.


Artiklar